Grumligt tänkande om hemmafruar

Jag ser inget fel i sig med hemmafruar så länge kvinnan har valt det själv och inte känner någon press från sin make. Roland Poirier Martinsson skriver den 15/9 på newsmill.se Ingenting går upp mot en riktig hemmafru att han uppskattar en hemmafru eftersom middagen står på bordet, huset är städat och barnen är hemma. Vem skulle inte tycka om det? Jag är kvinna och jag skulle gärna vilja ha en barnvakt och hushållerska… förlåt hemmafru. Skämt åsido, Poirier Martinsson skriver ingenting om vad hans fru tycker om arrangemanget men att de har valt detta tillsammans. Jag hoppas att frugan gillar det lika mycket som han tycks göra.

Roland Poirier Martinsson menar även ”Men att hävda att den genomsnittliga hemmafrun i Sverige i dag är kedjad vid spisen av en förtryckande man och en fördömande kultur är givetvis rena rappakaljan, en grov förolämpning och en reflektion av eget grumligt tänkande”

Kortsiktigt tror jag inte att de kvinnor som väljer att vara hemmafru lider särskilt mycket men det finns tyvärr långsiktiga konsekvenser. Som kvinna blir man totalberoende av mannen då man inte har någon inkomst och kanske inte någon utbildning. Har man dessutom varit borta från arbetsmarknaden under en lång tid kan det vara svårt att få ett jobb då hon vill återvända. Om kvinnan skulle vilja skilja sig efter en tids äktenskap kanske hon ändå inte gör det om det är omöjligt att klara sig själv ekonomiskt. Detta innebär, om hemmafrun har otur, att hon kan bli illa behandlad av mannen både psykiskt och fysiskt men ändå tvingas stanna kvar.

Så på sätt och vis är kvinnan ”fastkedjad vid spisen”. Att vara ekonomiskt beroende av någon innebär inte fullständig frihet. Poirier Martinsson har ingenting att säga om de negativa konsekvenserna av att vara hemmafru. För det inser han väl att det finns? Skulle han själv kunna tänka sig att vara hemmaman och vänta in frun i ett skinande rent hus med middagen stående på bordet? För att sedan få problem med ett återinträde till arbetsmarknaden eftersom han varit borta för länge. Eller var hans artikel bara ”… en reflektion av eget grumligt tänkande”.

Jag förstår att Poirier Martinsson är nöjd och glad med att ha hemmafru eftersom det inte är han, utan hans fru som antagligen kommer att uppleva negativa konsekvenser. Vad händer med kvinnans självförtroende när barnen flyttar ut? En hemmafru bygger upp hela sitt liv runt barnen och sedan behövs hon inte längre på samma sätt. Mannen har fortfarande kvar sitt arbete där han kan känna att han kan utvecklas och har tillgång till sociala kontakter på ett helt annat sätt. Vad har kvinnan kvar? Tja… hon kan ju fortsätta att städa huset.

/J